Blogg – Ett förunderligt musikaliskt möte

Blogg – Ett förunderligt musikaliskt möte

Bengt hade nyss blivit inskriven på Axlagården. Han var svårt sjuk, men inte särskilt intresserad av att prata om just det. Han var däremot mycket intresserad av att prata om musik! Han hade berättat för läkaren i samband med inskrivningen att han hade en elorgel hemma och att han gärna ville få den transporterad till Axlagården. Frågan hamnade hos mig, efter en mycket kort fundering sa jag till Bengt att det går bra, bara volymen regleras så att ingen rumsgranne blir störd. ”Inga problem, jag kommer att sköta det snyggt”, sa Bengt.

Vi hade ett samtal om musik och olika kända organister; Jimmie Smith, Pierre Svärd och andra bra musiker. Jag sa till honom att jag måste få höra honom spela när han fått orgeln på plats. ”Absolut, det ser jag fram emot”, sa Bengt.

Därefter uppstod en situation som tyvärr drabbade Bengt, på grund av att jag missade att meddela Bengt att jag skulle gå på semester en vecka. När jag kom tillbaka från semestern, kom en närstående till Bengt in till mig, och berättade att han hade väntat på mig och att han var besviken på mig för att jag inte kommit och lyssnat på spelningen. Bengt hade nog förväntat sig att jag snart skulle komma in till honom och lyssna på hans orgelmusik, och så fick han vänta en hel vecka, så otroligt sorgligt.

När jag fick veta detta, gick jag raka spåret in till Bengt. Han hade under veckan som gått blivit snabbt försämrad och han hade inte orkat sitta uppe på flera dagar, han var sängliggande och orkade knappt prata. Jag bad om ursäkt för att det blivit som det blivit. Bengt tittade upp och sa ”kul att du kom till slut”. Han var trött och slut och jag förstod att orgeln som stod och tittade på oss nog inte skulle spelas på igen. Jag frågade om jag istället kunde få spela lite på vår gitarr för honom och det ville han. Det kändes bra att som kompensation för tidsmissen få spela för honom.

Jag spelade ”Nocturne”,” Du är den ende” och några fler musikstycken. Jag frågade Bengt om det fanns någon speciell låt han ville höra. Han svarade ”Öppna landskap” av Ulf Lundell. Jag och hans anhörige försökte efter bästa förmåga att sjunga den tillsammans. När vi tagit oss igenom första versen, sa Bengt plötsligt, ”nu vill jag spela, hjälp mig till orgeln”. Vi blev mycket överraskade av hans önskan, men vi hjälpte honom att sätta sig upp och lyfte honom till stolen vid orgeln. Han startade orgeln och knappade in det sound han gillade och spelade sedan ”Amazing grace”. Tiden stannade för ett ögonblick, vi som stod bredvid och lyssnade blev starkt berörda och tagna av stunden. Bengt spelade kanske i 3-4 minuter, sedan hjälpte vi honom tillbaka till sängen. När han låg ned i sin säng igen viskade han, ”det där kändes bra”. Han somnade efter en stund.

Två dagar senare dog Bengt. Jag fick efter några veckor veta av anhöriga att man spelat just ”Amazing grace” och ”Öppna landskap” på begravningen. För mig kommer nog dessa låtar för alltid att påminna mig om Bengt.

Jag känner en stor tacksamhet över att jag fick vara med om ett så förunderligt musikaliskt möte, ett möte där tonerna var det språk som talades…

 

/Mats Kärnestad, verksamhetschef

 

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,

när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.

När det klara och det enkla, får råda som det vill,

när ja, är ja, och nej, är nej, och tvivlet tiger still.

Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,

där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri. (Ulf Lundell)

 

(Bengt heter något annat)

Inga kommentarer

Kommentera