Döden, dess plats i vardagen och media

Döden, dess plats i vardagen och media

Döden är ett väldigt påtagligt och närvarande fenomen i våra liv som vi ogärna ägnar någon extra tanke till. Att en människa faktiskt dör är nästa tabu, och sällan någonting som kommer upp i samtal. Jag säger inte att vi konstant ska prata med varandra om döden, men det går inte att avvisa det faktum att vi lever i en sorts dödsförnekande kultur där vi inte ens väljer att säga ordet ”död med dess fullt korrekta innebörd längre. Vi använder istället mer accepterade termer som ”gått vidare” eller ”somnat in”. Nyheterna rapporterar om dödsfall, katastrofer och andra bedrövelser, oftast på ett nästan statistiskt sätt. Vilket kan ge ordet en sorts klinisk och hård innebörd. ”Död använder vi istället för att beskriva en händelse i en film eller spel: ”Jag kommer strax och äter, jag ska bara dö först i det här spelet”, eller ”skurken/hjälten dog”.

 

Filmer, spel och serier exponerar oss för alla möjliga sorters våldsamheter medan böckerna vi läser kan måla upp ett romantiserat porträtt av hur en vacker människa får dö en proper och elegant död. Ofta med en mjuk, varm ton utan fokus på lidande, där det sista andetaget är en vacker liten pust innan allt är över. Vilket inte är ett fel, Men det är viktigt att förstå att detta är ”död” inom ett narrativ, oftast som underhållning.

Och det är just denna underhållning som jag känner till viss del fyller en funktion i samhället, då det kan finnas ett behov av information och insyn inom ämnet. Detta då döendet är en splittrande händelse för många. Media kan kanske förse oss med ett sorts nyckelhål, i vilket vi kan kika in och bevittna döden på ett avskärmande och säkert avstånd i en miljö vi själva väljer. Barn och unga kan exempelvis komma i kontakt med ett livsavslut i form av Dumbledore i Harry Potter, för att senare ha tillgång till ett sorts grundläggande förhållningssätt när mormor eller farfar dör. Fiktionen kan kanske stimulera till fler hälsosamma frågeformuleringar och tankar kring döden, utan att man behöver bemöta ämnet rakt på. Även om det kommer i former såsom E.T., Arnold Schwarzenegger, Counter-Strike, Harry Potter eller någon av Yoyo Moyes böcker.

Fiktiva dödsfall, oavsett genre eller medium, kan vara viktiga för att de kan starta tankar och kanske diskussioner om ämnet. En del medier tar dock upp ämnet lite mer smakfullt än andra, dock måste det få finnas plats för flera tolkningar, om än ibland bara för diskussion. ”Skurken/hjälten dog” kanske är någonting som får någon att fundera lite mer, vilket kan leda till att ordet ”död” för en del kan kännas lite mindre kliniskt eller tabu.

/Robert Svensson, sjuksköterska

1Comment
  • Agneta Eriksson
    Skapad 13:59h, 29 november Svara

    Jättebra skrivet. ❤️

Kommentera