Tankar om födelse, liv och död

Tankar om födelse, liv och död

Mitt första barnbarn föds i slutet av april. Allt har gått bra. Dagar och nätter av oro har förbytts till ren och skär glädje och lycka.

Hjärtat fylls av förundran över vilket mirakel livet är.

Samma dag på mitt arbete har Elina dött under natten. Jag får veta att allt har gått lugnt till. Strax innan lunch tar vi ut Elina till andaktsrummet i sin säng och Elina ser fridfull ut. Jag stannar för en stilla stund i andaktsrummet och säger farväl.

Tankar om födelse, liv och död fyller mig än mer denna dag. Allt blir så mera påtagligt. En människa föds, en annan människa dör. Sådan är livets gång.

Detta är det mest naturliga i livet. Samtidigt är döden så oerhört svår att greppa och förstå. I alla fall för mig.

Livscykeln, som vi nu också upplever så starkt omkring oss. För våren har ju äntligen kommit till oss. Saven stiger i stammarna och björken har fått sina ”musöron”. Genom altanfönstren, här på arbetet, ser vi bonden sätta sin potatis. Precis som han gjorde förra året och åren innan dess. Vi gläder oss samtidigt som gödseldoften fyller våra näsborrar.

Det jag tycker allra bäst om med mitt arbete här på Axlagården är alla dessa berättelser jag får ta del av. Berättelser om den tid som nu har flytt. Våra gäster som berättar om sina vardagsliv, sina glädjeämnen, sina sorger och sin strävan. Jag som älskar Sune Jonsons bilder får genom dessa möten hans underbara bilder levandegjorda för mig.

Livsvillkoren har förändrats och förändras hela tiden. Många av de yrken, de redskap och det kunnande som våra gäster har försörjt sig genom behövs inte längre. Det är så det är. Livet är föränderligt hela tiden. Det finns inget jag kan göra åt detta. Men jag kan lyssna, lära mig och ta del av deras berättelser. Jag känner en stor tacksamhet över detta.

 

Pia Hane-Weijman

Bildterapeut

 

Inga kommentarer

Kommentera